Jag har en ursäkt...

2 kommentarer
 ...för mitt långa uppehåll från bloggen. Det berodde helt på att jag i Oktober kom till en helt ny stad utan att känna en enda människa, jag var tvungen att anpassa mig efter folk jag inte kände och visste inte riktigt hur de skulle acceptera en sådan unik, ung kvinna som mig.

Jag har alltid haft bra historier att skriva om, men inga upplevelser jag kunde dela med er med tanke på vilken situation jag befann mig i. Inte alla män är som den omskurne som med glädje visade sina nära och kära vilka talanger han behärskade och misstag han gjorde i sänghalmen.

Men nu ska jag försöka bygga upp det jag tappade. Jag lever trots allt i en stad som aldrig sover och jag tänker börja med att introducera mina två närmaste vänninor.




Vi är den odödliga trion av bartendrar på Rosie McGee's som förstår konceptet om hur man underhåller gäster och ger det där lilla extra som ingen annan gör, som att ligga på baren i korsetter med stayups och sälja bodyshots.
Det är just dessa två kvinnor som gör min vardag lite mer speciell och som kommer vara mina trogna vapendragare i framtida inlägg.
 
1 David:

skriven

Nice to have you have back tarzanski! :D

2 David:

skriven

Men oj, ursäkta dubbelskrivningen. Så kan det gå efter en natt av 12 timmars arbete och 5 koppar kaffe inför deadline kl 09:00.