Jag tror jag har gått för långt, mitt självförtroende är såpass bra att jag inte längre kan riktigt fungera som en normal människa, det är sant vad de säger om att utseendet inte spelar någon roll om man har rätt utstrålning. Det är ett faktum att jag abslout inte är någon Miss Universum men på något sätt lyckas jag alltid få vad jag vill ha ändå.

Som jag berättat innan, packade jag mina saker och begav mig ner till Malmö efter jakten på riktig lycka. Jag började arbeta på två nattklubbar i stan men trivdes inte alls utan åkte över sundet för att se vad Köpenhamn hade att erbjuda. Under en timme gav jag ut 8 ansökningar till barerna i stan och inom en vecka hade jag blivit kallad till samtliga, samt fick jobb direkt på det sista stället. Så det är alltså där jag jobbar nu. Allt har bara flytit på och jag trivs som satan. Förutom brist på pengar och eget boende har jag allt jag skulle kunna önska tror jag. Så nu till mitt problem.

Eftersom allt gått så bra som det har gjort, jag har världens bästa jobb och ett relativt obegränsat antal hunkar som faktiskt vill ta med mig hem har jag börjat ta saker för givet, vilket i slutändan antagligen bara kommer att sabotera den livsstilen jag har nu.

Killar har blivit som en förbrukningsvara, det är hur många som helst och alla är totalt gorgeous, varför välja när man kan få allihopa?

Jag kommer aldrig att vara den mest attraktiva kvinnan i rummet eller det perfekta flickvänsmaterialet, vad är det som egentligen lockar dem? Bryr jag mig ens om anledningen? Kalla mig egotrippad eller totalt sinnesrubbad men just nu verkar det som om mitt liv faktiskt ordnar upp sig och att ingenting kan stå i min väg. Men kan klaga på det?


Köpenhamn.

Allmänt En kommentar
Jag tror jag har gått för långt, mitt självförtroende är såpass bra att jag inte längre kan riktigt fungera som en normal människa, det är sant vad de säger om att utseendet inte spelar någon roll om man har rätt utstrålning. Det är ett faktum att jag abslout inte är någon Miss Universum men på något sätt lyckas jag alltid få vad jag vill ha ändå.

Som jag berättat innan, packade jag mina saker och begav mig ner till Malmö efter jakten på riktig lycka. Jag började arbeta på två nattklubbar i stan men trivdes inte alls utan åkte över sundet för att se vad Köpenhamn hade att erbjuda. Under en timme gav jag ut 8 ansökningar till barerna i stan och inom en vecka hade jag blivit kallad till samtliga, samt fick jobb direkt på det sista stället. Så det är alltså där jag jobbar nu. Allt har bara flytit på och jag trivs som satan. Förutom brist på pengar och eget boende har jag allt jag skulle kunna önska tror jag. Så nu till mitt problem.

Eftersom allt gått så bra som det har gjort, jag har världens bästa jobb och ett relativt obegränsat antal hunkar som faktiskt vill ta med mig hem har jag börjat ta saker för givet, vilket i slutändan antagligen bara kommer att sabotera den livsstilen jag har nu.

Killar har blivit som en förbrukningsvara, det är hur många som helst och alla är totalt gorgeous, varför välja när man kan få allihopa?

Jag kommer aldrig att vara den mest attraktiva kvinnan i rummet eller det perfekta flickvänsmaterialet, vad är det som egentligen lockar dem? Bryr jag mig ens om anledningen? Kalla mig egotrippad eller totalt sinnesrubbad men just nu verkar det som om mitt liv faktiskt ordnar upp sig och att ingenting kan stå i min väg. Men kan klaga på det?